Jag har tyckt om att skriva från den dagen jag lärde mig det, och har länge tänkte på att starta en blogg och gjort något halvtappert försök tidigare.

Den främsta anledningen till varför jag låtit bli beror nog lite på jantelagen. Är det inte lite storhetsvansinne att tro att människor vill läsa om vad som försiggår i mitt liv och i mina tankar? Men nu på senare tid har det slagit mig: ingen behöver ju faktiskt inte läsa om de inte vill. Denna blogg startas främst för min egen skull – och underhåller jag någon på vägen så är det ju också kul